Kim Holmbergs artikel om bibliotekariens andra liv är trevlig läsning - dels för att texten är kort, men kanske mest för att det är något vi nu vet lite om... Det är ju tufft att få gå på kurs för personer som tycks gå i bräschen för något nytt i vårt land!
T.o.m. jag, medelålders indammad museiarbetare ( museiföremål?) får vara med om något sådant som de flesta i min omgivning inte har någon aning om (och de är inte alla museiföremål!).
Vi har ju på denhär kursen ännu inte upplevt föreläsningssituationen i SL, så det är svårt att säga hur det känns. Kan den virtuella, tredimensionella föreläsningssituationen ge något mer än en nätföreläsning på video? Är SL:s fördel enbart känslan av att spela? Själv har jag aldrig spelat dataspel, så jag kan inte säga att det skulle attirera mig...
MEN alla metoder för att uppnå ett gott mål bör väl vara tillåtna. En tycker att en mänsklig direkt/fysisk kontakt för att lära sig nytt, få information känns som det mest naturliga och tillförlitliga, en annan läser hellre, den tredje kanske vill titta på bilder och den fjärde vill göra det i en virtuell omgivning. Det må vara oss unnat.
Jag kan inbilla mig att det kan vara trevligt att hålla kontakt, hålla möten, konferenser i SL, i motsats till att försöka få alla fysiskt samlade till en plats. Jag kan också inbilla mig att det kan vara trevligt att titta på samlingar, ställen, virtuellt, speciellt om man inte har möjlighet att göra det "på riktigt". Det är dock viktigt för oss alla, speciellt sådanan som tänker sig en bana som informatiker, att känna till dessa verktyg och världar, för att kunna betjäna kunderna på ett sätt som de kan anamma och som de förstår.
I dessa förändringens tider kan man bara hoppas på att det i framtiden kommer att finnas även sådana som kan betjäna personer som vuxit upp med kottar och käppar...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jo, det är verkligen roligt att vara med på denna kurs. Det är nog viktigt att vi får kunskap om dessa världar in i informations yrken. Själv är jag på bibban och är säker att mycket kommer att komma av kursens innehåll till bibban med tiden och det som inte kommer måste vi ändå veta något om.
SvaraRaderaJag håller med den föregående kommentaren att det är en rolig och spännade kurs vi deltar i.(Dock arbetsdryg) Det jag också upplever spännade är att de flesta i min närmaste vänskapskrets aldrig hört om SL. Man får briljera med något som verkligen är i tiden!
SvaraRaderaJag tycker också att denna kurs är mycket rolig och mångsidig. Det är ju mycket viktigt att bibliotekarier känner dessa verktyg och världar för att kunna betjäna kunderna. Det är intressant att se hurdan upplevelse är den virtuella föreläsningen i Second Life.
SvaraRaderaArtikeln, vilket också din sista mening antyder, fick mig att fundera på vilken kultur, vilka kulturer som kommer fram i Second Life. Bidrar Second Life till att skapa jämlikare bibliotekstjänster eller kan det vara tvärtom. Har USA och Europa övertaget? Hur skapa en jämlikare globalare virtuell värld där diskussionen flödar?
SvaraRaderaDet som Monica säger är verkligen viktigt. Virtuella världar skulle ju kunna vara bra ställen för människor från olika kulturer att bekanta sig med varandra och varandras traditioner och tankesätt. Men som du säger borde olikheter, framför allt ekonomiska sådana, jämnas ut så att institutioner från t.ex tredje världen skulle få möjlighet att utveckla verksamheter och aktiviteter.
SvaraRadera