övning 10.2 - Cyberhot

Jag hade tänkt att studera Flickr i denhär övningen. Jag har inga som helst egna erfarenheter av Flickr, så mitt studium baserar sig enbart på vad som står i Yahoo!:s Terms of Service (Flickr tycks höra till Yahoo!).
I användarvillkoren står att Yahoo inte ställer anspråk på att äga det som användarna sätter in.
MEN
I och med att man godkänner användarvillkoren och börjar använda Flickr ger man Yahoo! rättigheter att använda materialet över hela världen, utan att man kan kräva ersättning, men däremot kräver de inte exklusiva rättigheter till materialet. Det poängteras i flere punkter att de kan använda, distribuera, reproducera, modifiera, ändra, visa offentligt allt material i akt att marknadsföra sina tjänster.
Det sägs också att de kan göra detta endast så länge som användaren väljer att hålla sitt material på en av Yahoo!:s tjänster, dvs. då man slutar att använda sig av Yahoo!:s tjänster eller tar bort sitt material, har Yahoo! inte längre rätt att använda sig av det.
Då man skriver in sig på tjänsten bör man ge uppgifter om sig själv. Dessa uppgifter kan användas, uppbevaras av Yahoo eller av deras kumpaner i USA eller i något annat land.
Yahoo! förbehåller sig rätten att förhandsgranska, ta bort eller ändra material som man sätter in. De understyker också att om man på t.ex. Flickrs sidor ser olagligt, oetiskt, komprometterande material, så räknar sig inte Yahoo! ansvarig för det.
Huruvida tredje parter kan se vem man är, det kunde jag inte reda ut.
Eftersom jag själv inte är inskriven i Flickr o
Månne det inte är bäst att vara försiktig och att INTE använda sådant som man inte avsolut behöver...?
Bibliotek kan ju ta egna fotografier och ha dem på hemsidorna, då är de ens egna och användningen kan övervakas...

Uppgift 10.1 - Veckoartikeln

Skrämmande läsning, dendär veckoartikeln!
I artikeln konstateras att det är data som är och kommer att vara det främsta motivet för cyberkriminaliteten.
Det kan vara frågan om att göra skada, störa funktionen för personer, företag och organisationer, det kan vara att stjäla identitetsuppgifter och använda uppgifterna kriminellt.
En annan sorts cyberhot är att parasitera på, ta över användningen av datorer. Att via min dator skicka meddelanden, spam eller utföra kriminella dåd.
Cyberkrigföring är ett tillägg till den "traditionella" krigföringen (som ju hela tiden utvecklas i och med att allt annat utvecklas).
Artikeln, rapporten tar även upp hot mot mobildata.

En sak som nämns i rapporten och som slår mig är hur sårbar även cybervärlden är. Den nya tekniken och de nya verktygen vi fått tillgång till genom datoriseringen/digitaliseringen har fört med sig mycket gott men också mycket ont. Ett problem är att tekniken bakom den nya kulturen är så sofistikerad att det inte står i gemene mans förmåga att helt överblicka funktionerna och därför inte heller i var mans händer att vid behov kunna ersätta eller reparera eventuellt uppkomna fel och problem.
Så mycket av dagens människors funktoner och liv finns nu och fungerar mer och mer enbart i en digital värld. Kommunikationerna sköts digitalt, administrationen sker digitalt, automatiserat. Dethär gör att den digitala världen är ett tacksamt mål för skadegörare, kriminella, fiender. En del av dessa "maskar i äpplet" är ute efter pengar, andra över makt eller båda två.

Angående cyberkrigföring kom jag att tänka på att ingenting är nytt under solen... Under tidigare epokers krig har det också alltid varit viktigt att kunna endera kontrollera eller bryta av fiendens informationsgång. Då informationen vidarebefordrades via staffetter gällde det att få dem fast och oskadliggöra dem, knycka meddelandet eller förvränga meddelandet och där var det. Det kunde också gälla att förstöra broar, stigar och vägar. Fånga in brevduvor.
Under mera utvecklade tider, kunde man bomba, spränga järnvägsbroar och -nätet, vägarna. Telefonens barndom var svårare för fienden, eftersom samtalen gick från central till central och kunde spridas trots att man lyckades eliminera en telefonledning. Senare blev det också utvecklat och centraliserat...
Nu då allt mera av alla funktioner fungerar mycket centraliserat, kan det räcka med att förstöra elnätet, telefonnätet, INTERNÄTET.
Det är svårt att "gå bakåt" i utvecklingen,Det kan gälla att ta till promenadskorna eller löptossorna för att förmedla information den dagen då vi är utan INTERNET, el och importolja/-bensin...
Kanske vårdkasarna och röksignalerna då kommer till heders!

Information och kunskap ger makt!

Kyrkpressens 10 bloggbudord

Jag läser inte Dagens Nyheter(läser däremot med största nöje Gunnars blogg), men nog Kyrkpressen (vår församling prenumererar den till alla medlemmar). I denhär veckans (11/2009) tidning finns en stor artikel om bloggning. Bland allt annat finns där en lista kallad Bloggarens tio budord. Det är en riktigt fin uppräkning som behandlar bl.a. upphovsrättsfrågor och olika cyberhot:
"Du ska inte sätta bloggen framför din integritet.
Du ska inte göra din blogg till en avgud.
Du ska inte missbruka ditt alias för att synda anonymt.
Kom ihåg sabbaten och ta ledigt från bloggen en dag i veckan.
Visa högre aktning för dina bloggarkolleger än dig själv, och blås inte upp deras misstag.
Du ska inte dräpa någon annans anseende, rykte eller känslor.
Du skall inte använda internet till att begå eller tillåta äktenskapsbrott i din fantasi.
Du ska inte stjäla en annan persons innehåll.
Du ska inte bära falskt vittnesbörd mot dina bloggvänner.
Du ska inte ha begär till din nästas besöksstatistik. Var nöjd med ditt eget innehåll."

föreläsningen i Second Life

En upplevelse rikare.
Jag blev i dag morse av Kim räddad från dendär bunkern till föreläsningssal som vi i den senare gruppen hade vår föreläsning...
Efter gårdagens föreläsning försvann den ena efter den andra från föreläsningen, men jag hittade ingen dörr ut... (dabbig som jag är). Jag lät min avatar bli där, antagligen i den förhoppningen att den bara skulle försvinna. I morse ville jag ännu kolla ett par funktioner som efter föreläsningen stört mig och gick in i SL. Avataren fanns, alldeles "emsan" i bunkern, bara dendär pojkbilden på skärmen och Istos slidekuber på golvet. Jag hörde Kim tala på finska till någon annan...
Jag tänkte att nu är det hög tid att försöka få ut denhär avataren, så att inte hela världen behöver se hur tokig jag är. Inga utgångar. Taket fanns fortfarande inte , så jag tänkte hoppa ut, men det lyckades inte. Att flyga, inte heller, för jag flög bara mot väggarna! Tänkt er en skrämd mus i en låda eller en fluga i en flaska - snurrar runt, springer längs med väggarna, törnar emot väggar... Vänder och vrider på alla knappar och klickar lite här och där för att hitta en utväg!
Tursamt nog - för mig - var Kim just då också inne i SL och höll ett öga på utrymmet. Han hälsade och sade att jag skulle högerklicka på dendär vita pelaren och teleporta mig ut. Äntligen räddad! ( utan Kim skulle jag nog ha fått ha min avatar där tills Domedagen i Second Life! STORT TACK, KIM! - TUR ATT DU VAR DÄR!
Nu vet alla hur tokig jag är!
Föreläsningen: Isto och Kim har gjort ett stort jobb. Man får hoppas att de får ut något av dethär och att dabbiga tanter som jag inte lyckas dra ned på deras entusiasm.
För mig gick nog hela föreläsningen förbi, trots att jag var där hela tiden. Jag kunde inte koncentrera mig på föreläsningen, då jag hade fullt sjå att fundera ut om avataren står på rätt ställe, om den ändå borde sitta, att jag skall röra på den för att den inte skall "somna". Oredan i början störde, då det inte var helt klart att alla hörde. Jag hörde bra, men var inte alla gånger säker på om jag borde ha hört något mer, eftersom så många inte hörde... Först mot slutet insåg jag att det lyste grönt ovanför huvudet på Isto då han talade. Då visste jag att jag borde höra.
Bilderna på rutan var hela tiden otydliga, efter en tid blev varje bild lite klarare, men jag vet inte om det berodde på tiden eller att jag , enligt instruktionerna, försökte zooma på olika sätt. De enda bilder jag faktiskt uppfattade var dendär pojken Anders, spargrisen, fotbollen och den röda boken som visades två gånger. Tyvärr blev det aldrig klart för mig vad dessa bilder innebar. Alla de övriga bilderna gick mig förbi i en dimma.
Chatten: Det är ju riktigt trevligt att chatta på detdär sättet som vi kunde göra igår, men kanske det skulle vara fiffigare att inte chatta under föreläsningen. Nu höll jag hela tiden ett öga på chatten för att kunna reagera på något ifall man borde ha gjort det... Det gjorde att jag inte följde med föreläsningen. Kanske man kunde ha reserverat en chatmöjlighet efter t.ex. var tionde slide? Inte brukar man ju under en Real Life -föreläsning heller diskutera mitt i, utan väntar på sin tur att ställa frågor.
Själva föreläsningen, Istos tal, gick mig nog mest förbi eftersom jag hela tiden var så spänd på annat (avataren, chatten, osynliga bilder, öldrickande publik,...).
Kanske situationen i publiken skulle ha varit lugnare om vi hade suttit (då rör man inte på sig så mycket - förutom kanske Jörn Donner). En annan miljö, lugnande blått eller grönt kunde kanske ha inverkat på publikens stämning - min sinnesro. En betongfärgad stor hall-bunker, trots att den var rymlig, var inte en inspirerande eller vänlig omgivning för att anamma ny information. (Där blev ju min avatar fången, dessutom!). Det kunde ha varit bra att före föreläsningens början i lugn och ro kolla att faktiskt alla vet när det skall höras och synas och hur man gör för att det både syns och hörs. Nu blev början lite kaotisk då föreläsningen började och endel ännu inte hörde bra och synligheten var lite si och så...
Denhär gången måste jag nog nästan skylla på mn egen stora enfald för att jag inte kunde ta till mig Istos föreläsning. Jag kan inte skylla på åldern nu. Andra som är av liknande årgång, har redan berättat att det fungerade hur bra som helst!
Med facit i hand skulle jag göra på ett annat sätt om det skulle vara mig förunnat att någongång i framtiden få uppleva en liknande situation på nytt..
Personligen föredrar jag nog en riktig Real Life -föreläsning, trots två timmars bilfärd till Åbo!
MEN det betyder inte att en föreläsning i SL inte skulle vara bra - det är säkert något även dabbar som jag kanske kunde bli vana vid...

Kan någon ge råd?
- Hur skulle man ha kunnat sätta sig utan att bli sittande med ryggen mot?
- Är dedär vita pelarna eller bänkarna någotslags magiska dörrar till förflyttningar?
- Kan man "högerklicka" på en Mac som har bara en klicktangent? Jag har försökt på olika sätt och t.o.m. tittat på Macs undervisningsvideo på Youtube (!!), men det har inte lyckats för mig att "högerklicka" i SL. Tur att jag fick en mus installerad före föreläsningen...

UFO:n blev rädd och spydde ut kommentarerna...

Här är jag igen... Jag kollade om jag kunde få upp tidigare kommentarer, vilket jag fick... OCH SEDAN, MITT I ALLT...kom mina fem kommentarer till synes!!
Dendär UFON, som ätit upp dem på vägen och ville behålla dem , blev säkert rädd av uppståndelsen och spydde ut dem...
Tack till alla som velat kommentera min text! - Fina kommentarer - och jag känner mig som en Mycket Viktig Person i och med att någon velat kommentera MIN text! Tack!

Bloggproblem även här...

Nu har jag lyckats stöka till det! Jag blev så glad då jag märkte att jag fått 5 st kommentarer på min blogg om veckoartikeln 9.1. MEN jag kan inte få upp dem! - Jag klickar på 5 KOMMENTARER (texten ser ut att aktiveras), men se'n försvinner allt. Hela bloggtexten försvinner. Den försvinner inte helt, för då jag går en sida bakåt, finns den där, men inga kommentarer får jag upp!
Det är nog någon UFO som har blivit förtjust i min kommentarpost och äter upp dem på vägen...

- Det antagliga är dock att jag lyckas skyffla dem någonstans och hittar inte, halvböbig som jag är... Varen lyckliga ni, som klarar av dethär utan att hela tiden bli påminda om att man kanske hör en gången tid till...

Veckoartikel, övning 9.1

Kim Holmbergs artikel om bibliotekariens andra liv är trevlig läsning - dels för att texten är kort, men kanske mest för att det är något vi nu vet lite om... Det är ju tufft att få gå på kurs för personer som tycks gå i bräschen för något nytt i vårt land!
T.o.m. jag, medelålders indammad museiarbetare ( museiföremål?) får vara med om något sådant som de flesta i min omgivning inte har någon aning om (och de är inte alla museiföremål!).
Vi har ju på denhär kursen ännu inte upplevt föreläsningssituationen i SL, så det är svårt att säga hur det känns. Kan den virtuella, tredimensionella föreläsningssituationen ge något mer än en nätföreläsning på video? Är SL:s fördel enbart känslan av att spela? Själv har jag aldrig spelat dataspel, så jag kan inte säga att det skulle attirera mig...
MEN alla metoder för att uppnå ett gott mål bör väl vara tillåtna. En tycker att en mänsklig direkt/fysisk kontakt för att lära sig nytt, få information känns som det mest naturliga och tillförlitliga, en annan läser hellre, den tredje kanske vill titta på bilder och den fjärde vill göra det i en virtuell omgivning. Det må vara oss unnat.
Jag kan inbilla mig att det kan vara trevligt att hålla kontakt, hålla möten, konferenser i SL, i motsats till att försöka få alla fysiskt samlade till en plats. Jag kan också inbilla mig att det kan vara trevligt att titta på samlingar, ställen, virtuellt, speciellt om man inte har möjlighet att göra det "på riktigt". Det är dock viktigt för oss alla, speciellt sådanan som tänker sig en bana som informatiker, att känna till dessa verktyg och världar, för att kunna betjäna kunderna på ett sätt som de kan anamma och som de förstår.
I dessa förändringens tider kan man bara hoppas på att det i framtiden kommer att finnas även sådana som kan betjäna personer som vuxit upp med kottar och käppar...

Övning 8.2

Eftersom jag är med i gruppen som skall behandla youtube och JasonTV, valde jag att studera bibliotek under rubriken youtube.
Keski-Espoon kirjasto hade på sin hemsida ett antal youtube-videon, av vilka några antagligen skulle presentera biblioteket och aktiviteter som ordnats där. Efter sök på youtube, fick jag 23 träffar på Keski-Espoon kirjasto. De var samma som på hemsidan. Tyvärr måste jag konstatera (liksom i en tidigare uppgift) att de nästan genomgående var bildligt sett av dålig kvalitet och själva presentationerna verkade sanslösa, ibland direkt motbjudande. Det är att hoppas att inte biblioteket öder pengar på att göra dylika missfoster till presentationer...
På New York Public Library-sidorna fanns några videon, som antagligen skulle ha presenterat delar av samlingarna eller lokaliteterna, men tyvärr kunde jag inte få upp dem... Däremot, genom att på youtube-sidorna söka efter New York Public Library, fick jag 298 träffar. Tittade på några presentationer av bibliotekets samlingar. De var väl gjorda, proffsiga, bakgrundsmusik, informativa och på allt sätt njutbara att titta på.
Jag sökte på youtube även på Allen Dounty Public Library, fick 23 träffar, Välgjorda videon som presenterade bibliotekets verksamhet. Bl.a. en videoinbjudan till en intervjusession, samma intervjusession med professor Michael Stephens (!) och många videon som presenterar bibliotekets stora genealogiska verksamhet.

Alla biblioteken hade dessutom på sina hemsidor möjligheter till att fråga bibliotekarien, bloggar, chat-funktion, bad om allmänhetens förslag, kalendrar, dom allmänheten kunde pricka in lokala, okommersiella, tillställningar och händelser i. New York Public library hade också Homework Help-sidor med uppgifter om sådant som skolelever antagligen kan få i hemläxa i t.ex. historia...
Web 2.0 har funnit fotfäste i ovannämnda tre bibliotek.
De amerikanska videona var välgjorda och proffsiga. Säkert dyrt.

På basen av dessa tre biblioteks presentationsvideon kan jag bara säga att det är bäst att göra med besked, ordentligt om man gör, inte som i skräckexemplet Keski-Espoon kirjasto, som bara gav dålig eftersmak. Eftersom jag själv inte använder youtube, är det svårt för mig att säga vad nyttan kunde vara av göra dylika videon - de kan vara trevliga att visa, men kan sådana locka nya användare? Om jag vill gå och lyssna på Michael Stephens, måste jag först kunna läsa om det i en tidningsannons (då jag inte använder youtube), MEN efteråt kunde jag kanske nog vilja lyssna på intervjun på nytt i youtube (om jag får veta att den finns där)...

Viktig fråga: Vem förväntas titta på youtube och hitta bibliotekens videon där, vem är målgruppen?

Veckoartikel, uppgift 8.1

Denhär artikeln öppnade mina ögon för vad Bibliotek 2.0 egentligen är.
Vi har behandlat så många, för mig nya, web 2.0-tillämpningar och nyheter inom webteknologin att jag kommit att dra ett likhetstecken mellan användningen av dem i bibliotek och Bibliotek 2.0.
I artikeln sägs dock att essencen med Bibliotek 2.0 är en konstant, meningsfull förändring som inbjuder användarna att delta i tjänsterna och deras utvecklande. Enligt Bibliotek 2.0 skall man också försöka nå nya användare och betjäna de nuvarande på ett bättre sätt. Bibliotek 2.0 är en sammansättning av allt dethär. Bibliotek 2.0 skall vara en samlingsplats (via nätet eller fysiskt) där användarnas behov besvaras genom att erbjuda underhållning, information och möjligheten att skapa "egna grejor".
Vidare sägs det i artikeln att all service som framgångsrikt når kunderna, som utvärderas konstant och som använder sig av kundernas insatser är Bibliotek 2.0-service.
Allra sist nämns att många av Bibliotek 2.0-verktyg och idéer kommer från Web 2.0, men att många inte alls behöver ha något att göra med teknologi.
Artikeln var för mig en viktig påminnelse och undervisning. Dessutom är det trösterikt att veta att man kan bygga upp en Bibliotek 2.0-service utan att ha alla moderna teknologiska möjligheter och internetkunskap som krävs för att använda sig av web 2.0.