Jag måste kanske börja anpassa mig...

Denhär kursen har vidgat mitt synfält - om inte till att börja aktivt använda dessa nymodigheter - så att jag åtminstone har blivit varse att det finns något som kallas den sociala webben. I den senaste "Forum för ekonomi och teknik", som jag automatiskt får hem, men just aldrig hittar någonting av intresse i, fanns rentav två artiklar om den sociala webben! (Kanske har det funnits sådana tidigare också, men jag har bara inte märkt dem...)
I den ena berättar Kaj Arnö om hur viktiga han anser att de nätbaserade sociala nätverken är. Han jämför medlemskap i dem med med fysiska sociala nät och föreningar. Han säger att välutbyggda sociala nät är något utpräglat finlandssvenskt och att skillnaden till de nya nätverken är att de nu befinner sig på webben. (http://kaj.arno.fi/forum)

Den andra artikeln i Forum 1/2009 berättar om Lisa Sounio, som varit med om att grunda den internationella webbtjänsten Dopplr, där resenärer kan dela resplaner med sina vänner. Tjänsten riktar sig speciellt till personer som reser mycket, särskilt sådana som reser i arbetsärenden. Användarna ser varandras resplaner och kan stämma träff om de råkar vara i samma stad samtidigt. Rekommendationer om hotell, restauranger osv.

För mig är allt sådant här nytt och därför är jag nu förvånad över att "alla andra" tycks känna till och använda den sociala webben på olika sätt. Mina första stapplande steg i t.ex. Facebook har varit, och är, korta och långsamma. Jag har inte riktigt blivit så förtjust i att av vänner och bekanta bli utsatt för "informationsbeskjutning" av typ "Har just kommit från gymmet" och att få inbjudningar till olika spel och förfrågningar såsom"What is your Moomin character". Jag har blivit närmast enerverad över att någon skickar sådant till mig och pockar på min uppmärksamhet och tid. Jag undra vem som kan ha tid och lust för dylikt. Är jag bara för gammalmodig?

Viktigt är dock att också jag nu i och med denhär kursen får information om och får försöka använda olika slag av sociala nätverk på webben.

Veckoartikeln och våra bloggar

Jag har läst veckoartikeln varje dag sedan vår närstudieträff i Åbo. Likaså har jag läst alla andras bloggar varje dag.
Vad kan man, vad ska man säga om dem?
Det har stått helt stilla i mitt lilla huvud!

Vi ska ju inte skriva en recension av artikeln, utan kommentera den och berätta vad vi tycker om texten, antar jag.

Artikeln beskriver grundligt fenomenet blogg. Den är bra, därför att där finns allt, trots att endel saker nu redan känns bekanta även för mig. Jag tittade på alla länkarna som Fichter hade med som exempel. Jag kunde inte hjälpa att hela tiden ha vårt lilla kommunbibliotek i tankarna... Själv tyckte jag mest om några klara, rediga och informativa sidor, som bl.a. LISNews, Waterboro Public Library och Library news. Även vårt lilla kommunbibliotek kunde gott och väl kunna anamma några idéer från dedär sidorna och tillämpa dem här i vår kommun.
Att blogga i arbetet kräver stort ansvar. Det krävs att någon hela tiden håller koll på bloggen, att den uppdateras regelbundet och att bloggen är saklig och informativ. Man ska inte underskatta sina läsare och erbjuda dem undermåligt material. Inget onödigt "höpönlöpön", sådant tar snabbt kål på intresset. Därför borde den som bloggar, speciellt i arbetet ,och har en mission, faktiskt ha stort intresse och stor insikt i ämnet.

Allt intresserar inte alla. Olika sätt och stilar att skriva på smakar inte heller alla. Endel tycker kanske om att läsa långa personliga svador, andra föredrar korta, koncisa kommentarer eller idéer.

Också bland våra bloggar finns det av alla de slag. Endel började med att recensera veckoartikeln, andra utreder för djupare tankar och insikter. En tredje delar med sig av nya upptäckter och en fjärde berättar om personliga upplevelser och känslor. Var och en har sin stil och kanske söker ett bekvämt sätt att uttrycka sig på. Speciellt för dem bland oss som inte har erfarenhet av att blogga kan det ta sin tid att finna rätt "språk".
Som bloggläsare har jag funnit några kurskamraters bloggar som jag med stort intresse tar del av, andra läser jag kanske bara kvickt igenom.

Närstudiedagen 24.1.2009

Nu börjar den andra närstudiedagen att vara slut. Vi har fått höra hur man gör PP-presentationer, hur man bloggar, hur man skriver wikin och hur man skall fungera i Secondlife. Huhhuh!
Det har varit intensivt och massor med nytt. allt är nytt och underligt. Speciellt Second life verkar lite mystisk.
Det finns säkert fördelar med Secondlife, men det känns så barnsligt och tidsödande att "leka" med sin "gubbe/docka". Om man ingenting annat hade att göra, skulle det kanske vara riktigt trevligt tidsfördriv, men...
Jag gnäller lite, men det beror på att jag är gammal och inte förstår så mycket mer...
I själva verket är det ytterst intressant att få ta del av dessa nymodigheter.
Intensiva två dagar här i Åbo. Det blir skönt att åka hem och vila lite. Hoppas man klarar av allt dethär på egen hand därhemma också.

Mitt nya bloggarliv börjar

I och med dessa historiska ord börjar min nya existens som bloggare. Aldrig tidigare har jag, varken upplevt behovet av eller kravet på att exponera mina personliga tankar och upplevelser för andras ögon.
Samtidigt som dethär känns osäkert, trevande och ...nästan farligt, så öppnar det ju nya världar och eventuellt nya möjligheter. Vad mina närmaste kommer att vara överraskade!