Jag valde att söka efter bibliotek i Youtube, eftersom jag är med i den grupp som senare skall göra wikiarbete om youtube.
Youtube är för mig inte bekant från förut, men jag skrev in ordet bibliotek i sökrutan och väntade mig att få se vad biblioteken gör där.
Med sökordet KIRJASTO kom det upp många videon om olika Esbo-bibliotek. Även Kuhmo och Nokia fanns med, men Esbo var överlägset mest representerat.
"Sellon kirjaston esittelyvideo" var en proffsigt gjord presentation av biblioteket, dess utrymmen, verksamheten, tjänsterna, användningsmöjligheterna och olika aktiviteter. Imponerande! Videon var inte en amatörvideo, utan professionellt gjord med ljud och bakgrundsmusik, bilden var högklassig. Den var saklig, välfilmad och välklippt, informativ och inspirerande.En mycket angenäm upplevelse. God reklam för biblioteket i Esbo. Säkert inte en riktigt billig grej...
Däremot var "Keski-Espoon kirjasto 08-09" en nervös presentation av biblioteket. Snabba glimtar, snabb rörelse, mycket zooming. Jag blev riktigt andfådd av att titta på videon. Amatörmässig. Definitivt inte värd arbetet.
Sökordet BIBLIOTEK gav som första träff "Koningsbergs bibliotek". Undrar om det handlade om ett danskt bibliotek... I vilket fall som helst visade det sig vara en mycket väl gjord presentation av vad det finns i biblioteket, hur man gör som kund i biblioteket, vad man kan göra och en presentation av olika aktiviteter. Mycket välgjord video. En person verkade som ciceron, vilket gjorde videon mera personlig. Informativ och saklig presentation. Bra!
Sökordet LIBRARY kastade in mig i ett träsk av skräp. Massor av underhållning, underhållning och underliga hemvideon...
Bland de riktiga biblioteksvideona lyckades jag inte genom att snabbt ögna egenom rubrikerna hitta en enda intressant bibliotekspresentation eller något dylikt.
Däremot en intressant dokumentär om biblioteket i Alexandria, ett infopaket om framtidens bibliotek, "Libraries in 2010" och informationsvideon om t.ex. "Info Literacy 5. Using a Library Catalog".
Sökordet BIBLIOTHÈQUE överraskade med att ge, som det tycks mig, mest amatörvideon i genren Video Art, dvs. mer eller mindre konstnärligt färgade videon. "Nutidskonst". Några bibliotekspresentationer, som var ljudlösa och synnerligen trista: "Bibliothèque de Lessines" och "Bibliothèque Champlain - les collections". Den ena visade bibban utifrån, den andra hyllor efter hyllor...
Skillnaderna i materialet enligt språk kan ju bero på att jag inte kunde söka rätt, inte hade tålamod att titta på allt, blev mer och mer enerverad av allt skräp (i mitt tycke), som någon roar sig med att sätta in...
fredag 20 februari 2009
onsdag 18 februari 2009
Veckoartikeln, övn. 6.1
Libraries and Facebook av Jane Secker
Artikeln i sig tyckte jag var mera långtråkig läsning. Secker vill utreda hur man upplever användningen av Facebook i professionella sammanhang bland biblioteksproffs. Det visar sig att många forskare, biblioteksproffs och bibliotekarier inte tycker att bliblioteken har någon egentlig professionell nytta av att fungera på Facebook. Också biblioteksanvändarna tycks (i en undersökning) vara av den åsikten att biblioteken inte får tilläggsvärde av att erbjuda sociala nätfunktioner.
Däremot tycker de flesta att Facebook har ett värde som socialt diskussionsforum, privat eller kolleger emellan.
Det tycks finnas en hel massa Facebook-applikationer som har med bibliotek att göra. Facebook är inte den enda sociala funktionen på nätet, som biblioteken kunde ha nytta av, men enligt undersökningen är Facebook den enklaste att ta i användning.
Secker vill med sin utredning också ge rekommendationer hur biblioteken kunde och skall förhålla sig då de bestämmer sig för att gå på nätet. Råden som ges i slutet av artikeln är sådana som gäller alla nätanvändare:
- studera säkerhetsföreskrifterna och skyddet av personlig integritet.
- visa inte din personliga profil till vem som helst, överväg vilka uppgifter du ger ut
- utnyttja vännätet på Facebook, men acceptera inte okända, helt främmande som vänner
- överväg att bilda en grupp, det kunde vara till hjälp i framtiden för att föra fram biblioteket och dess tjänster.
- sätt gränser på för mycket tid du använder på Facebook.
Artikeln i sig tyckte jag var mera långtråkig läsning. Secker vill utreda hur man upplever användningen av Facebook i professionella sammanhang bland biblioteksproffs. Det visar sig att många forskare, biblioteksproffs och bibliotekarier inte tycker att bliblioteken har någon egentlig professionell nytta av att fungera på Facebook. Också biblioteksanvändarna tycks (i en undersökning) vara av den åsikten att biblioteken inte får tilläggsvärde av att erbjuda sociala nätfunktioner.
Däremot tycker de flesta att Facebook har ett värde som socialt diskussionsforum, privat eller kolleger emellan.
Det tycks finnas en hel massa Facebook-applikationer som har med bibliotek att göra. Facebook är inte den enda sociala funktionen på nätet, som biblioteken kunde ha nytta av, men enligt undersökningen är Facebook den enklaste att ta i användning.
Secker vill med sin utredning också ge rekommendationer hur biblioteken kunde och skall förhålla sig då de bestämmer sig för att gå på nätet. Råden som ges i slutet av artikeln är sådana som gäller alla nätanvändare:
- studera säkerhetsföreskrifterna och skyddet av personlig integritet.
- visa inte din personliga profil till vem som helst, överväg vilka uppgifter du ger ut
- utnyttja vännätet på Facebook, men acceptera inte okända, helt främmande som vänner
- överväg att bilda en grupp, det kunde vara till hjälp i framtiden för att föra fram biblioteket och dess tjänster.
- sätt gränser på för mycket tid du använder på Facebook.
söndag 15 februari 2009
Delicious-kontot
Nu har jag öppnat ett Delicious-konto: http://delicious.com/Margro
Jag beställde på fyra "ord": informationssökning, tiedonhaku, information search och information retrieval. De engelskspråkiga termerna skrev jag ihop och det fungerade hur bra som helst (dvs. jag skrev: informationretrieval, informationsearch). Jag fick "fynd" på information retrieval och information search, vilket tyder på att sökfunktionerna kunde "tyda" informationretrieval till information retrieval.
Själv upplevde jag inte Delicious-sidorna som speciellt trevliga och enkla, men det kan ju bero på att jag inte är så van med dylikt och är mera försiktig.
Jag beställde på fyra "ord": informationssökning, tiedonhaku, information search och information retrieval. De engelskspråkiga termerna skrev jag ihop och det fungerade hur bra som helst (dvs. jag skrev: informationretrieval, informationsearch). Jag fick "fynd" på information retrieval och information search, vilket tyder på att sökfunktionerna kunde "tyda" informationretrieval till information retrieval.
Själv upplevde jag inte Delicious-sidorna som speciellt trevliga och enkla, men det kan ju bero på att jag inte är så van med dylikt och är mera försiktig.
Veckoartikeln, övn. 5.1
Jakob Voss' artikel från år 2007, där han diskuterar huruvida taggning, folksonomier och annat dylikt är en återvändning till manuell indexing har vållat mig huvudbry.
Hela veckan har jag läst och åter läst artikeln och tyckt att den är svår och tung. Jag skyllde på att den var skriven för en insatt konferenspublik och främst fanns till för att sammanfatta alla till ämnet hörande referenser.
Först nu, inför sista inlämningsdagen av uppgiften, börjar jag bli du med texten...
Voss vill föra fram att taggning inte alls är en ny form av indexering och står inte i kontrast till tidigare metoder. Det säger ju sig självt att eftersom det indexerade materialet ändrat och upphovsmännen till det på nätet befintliga materialet ofta är gemene man, måste även indexeringen ske på ett nytt sätt.
Hur många personer som sätter in inlägg, skickar in bilder och videon på nätet idag skulle ge sig tid och möda att anlita ett kontrollerat indexeringssätt? Det är så mycket snabbare, bekvämare och naturligare att själv ge indexeringsorden, taggen.
Med det allt mer ökande materialet på nätet kunde något slag av kontroll och förenhetligande vara påkallat. Nu fungerar främst den av andra användare givna feedbacken som regulator och kontroll av taggning.
Hela veckan har jag läst och åter läst artikeln och tyckt att den är svår och tung. Jag skyllde på att den var skriven för en insatt konferenspublik och främst fanns till för att sammanfatta alla till ämnet hörande referenser.
Först nu, inför sista inlämningsdagen av uppgiften, börjar jag bli du med texten...
Voss vill föra fram att taggning inte alls är en ny form av indexering och står inte i kontrast till tidigare metoder. Det säger ju sig självt att eftersom det indexerade materialet ändrat och upphovsmännen till det på nätet befintliga materialet ofta är gemene man, måste även indexeringen ske på ett nytt sätt.
Hur många personer som sätter in inlägg, skickar in bilder och videon på nätet idag skulle ge sig tid och möda att anlita ett kontrollerat indexeringssätt? Det är så mycket snabbare, bekvämare och naturligare att själv ge indexeringsorden, taggen.
Med det allt mer ökande materialet på nätet kunde något slag av kontroll och förenhetligande vara påkallat. Nu fungerar främst den av andra användare givna feedbacken som regulator och kontroll av taggning.
söndag 8 februari 2009
YouTube som sökmaskin
Jag hör till grupp 2 med wikiuppgiften YouTube och JasonTV. Som kursuppgift skall jag med Gunilla P fundera på sökningar i web 2.0. Därför tänkte jag nu slå två flugor med en smäll. Jag kom på två artiklar som båda tar upp frågan huruvida YouTube håller på att bli en sökmaskin att räkna med:
The New York Times (18.1.2009, http://www.nytimes.com/2009/01/18/business/media/18ping.html), "At First, Funny Videos. Now, a Reference Tool" av Miguel Helft samt
InternetActu (11.12.2008, http://www.internetactu.net/2008/12/11/quand-youtube-remplacera-google/), "Quand YouTube remplacera Google" av Hubert Guillaud .
I artiklarna konstateras att youTube har blivit den näststörsta sökmaskinen, efter Google och före Yahoo! Det är främst ungdomar och unga vuxna som använder sig av YouTube som sökmaskin. YouTube håller på att bli en videoencyclopedi.
Å andra sidan kan man fråga sig om YouTube alls kan räknas som sökmaskin, eftersom den inte själv söker upp material från nätet utan innehållet bildas enbart av bilder som användarna lagt in - och som de taggat själv.
Google, som ju numera äger även YouTube, har indexeringsverktyg för auditivt material och utveckling sker på området för visuell indexering.
Det finns videomaterial av alla de slag på YouTube, men vad sökningar gäller kan man räkna med att få fler träffar på populära eller mediesexiga ämnen och ord än mera traditionella/seriösa ämnen.
Frågan som artikelskrivarna ställer sig är huruvida YouTube kan mäta sig med de mera traditionella/textuella sökmaskinerna. Är det en mänsklig generationsfråga?
The New York Times (18.1.2009, http://www.nytimes.com/2009/01/18/business/media/18ping.html), "At First, Funny Videos. Now, a Reference Tool" av Miguel Helft samt
InternetActu (11.12.2008, http://www.internetactu.net/2008/12/11/quand-youtube-remplacera-google/), "Quand YouTube remplacera Google" av Hubert Guillaud .
I artiklarna konstateras att youTube har blivit den näststörsta sökmaskinen, efter Google och före Yahoo! Det är främst ungdomar och unga vuxna som använder sig av YouTube som sökmaskin. YouTube håller på att bli en videoencyclopedi.
Å andra sidan kan man fråga sig om YouTube alls kan räknas som sökmaskin, eftersom den inte själv söker upp material från nätet utan innehållet bildas enbart av bilder som användarna lagt in - och som de taggat själv.
Google, som ju numera äger även YouTube, har indexeringsverktyg för auditivt material och utveckling sker på området för visuell indexering.
Det finns videomaterial av alla de slag på YouTube, men vad sökningar gäller kan man räkna med att få fler träffar på populära eller mediesexiga ämnen och ord än mera traditionella/seriösa ämnen.
Frågan som artikelskrivarna ställer sig är huruvida YouTube kan mäta sig med de mera traditionella/textuella sökmaskinerna. Är det en mänsklig generationsfråga?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
