En upplevelse rikare.
Jag blev i dag morse av Kim räddad från dendär bunkern till föreläsningssal som vi i den senare gruppen hade vår föreläsning...
Efter gårdagens föreläsning försvann den ena efter den andra från föreläsningen, men jag hittade ingen dörr ut... (dabbig som jag är). Jag lät min avatar bli där, antagligen i den förhoppningen att den bara skulle försvinna. I morse ville jag ännu kolla ett par funktioner som efter föreläsningen stört mig och gick in i SL. Avataren fanns, alldeles "emsan" i bunkern, bara dendär pojkbilden på skärmen och Istos slidekuber på golvet. Jag hörde Kim tala på finska till någon annan...
Jag tänkte att nu är det hög tid att försöka få ut denhär avataren, så att inte hela världen behöver se hur tokig jag är. Inga utgångar. Taket fanns fortfarande inte , så jag tänkte hoppa ut, men det lyckades inte. Att flyga, inte heller, för jag flög bara mot väggarna! Tänkt er en skrämd mus i en låda eller en fluga i en flaska - snurrar runt, springer längs med väggarna, törnar emot väggar... Vänder och vrider på alla knappar och klickar lite här och där för att hitta en utväg!
Tursamt nog - för mig - var Kim just då också inne i SL och höll ett öga på utrymmet. Han hälsade och sade att jag skulle högerklicka på dendär vita pelaren och teleporta mig ut. Äntligen räddad! ( utan Kim skulle jag nog ha fått ha min avatar där tills Domedagen i Second Life! STORT TACK, KIM! - TUR ATT DU VAR DÄR!
Nu vet alla hur tokig jag är!
Föreläsningen: Isto och Kim har gjort ett stort jobb. Man får hoppas att de får ut något av dethär och att dabbiga tanter som jag inte lyckas dra ned på deras entusiasm.
För mig gick nog hela föreläsningen förbi, trots att jag var där hela tiden. Jag kunde inte koncentrera mig på föreläsningen, då jag hade fullt sjå att fundera ut om avataren står på rätt ställe, om den ändå borde sitta, att jag skall röra på den för att den inte skall "somna". Oredan i början störde, då det inte var helt klart att alla hörde. Jag hörde bra, men var inte alla gånger säker på om jag borde ha hört något mer, eftersom så många inte hörde... Först mot slutet insåg jag att det lyste grönt ovanför huvudet på Isto då han talade. Då visste jag att jag borde höra.
Bilderna på rutan var hela tiden otydliga, efter en tid blev varje bild lite klarare, men jag vet inte om det berodde på tiden eller att jag , enligt instruktionerna, försökte zooma på olika sätt. De enda bilder jag faktiskt uppfattade var dendär pojken Anders, spargrisen, fotbollen och den röda boken som visades två gånger. Tyvärr blev det aldrig klart för mig vad dessa bilder innebar. Alla de övriga bilderna gick mig förbi i en dimma.
Chatten: Det är ju riktigt trevligt att chatta på detdär sättet som vi kunde göra igår, men kanske det skulle vara fiffigare att inte chatta under föreläsningen. Nu höll jag hela tiden ett öga på chatten för att kunna reagera på något ifall man borde ha gjort det... Det gjorde att jag inte följde med föreläsningen. Kanske man kunde ha reserverat en chatmöjlighet efter t.ex. var tionde slide? Inte brukar man ju under en Real Life -föreläsning heller diskutera mitt i, utan väntar på sin tur att ställa frågor.
Själva föreläsningen, Istos tal, gick mig nog mest förbi eftersom jag hela tiden var så spänd på annat (avataren, chatten, osynliga bilder, öldrickande publik,...).
Kanske situationen i publiken skulle ha varit lugnare om vi hade suttit (då rör man inte på sig så mycket - förutom kanske Jörn Donner). En annan miljö, lugnande blått eller grönt kunde kanske ha inverkat på publikens stämning - min sinnesro. En betongfärgad stor hall-bunker, trots att den var rymlig, var inte en inspirerande eller vänlig omgivning för att anamma ny information. (Där blev ju min avatar fången, dessutom!). Det kunde ha varit bra att före föreläsningens början i lugn och ro kolla att faktiskt alla vet när det skall höras och synas och hur man gör för att det både syns och hörs. Nu blev början lite kaotisk då föreläsningen började och endel ännu inte hörde bra och synligheten var lite si och så...
Denhär gången måste jag nog nästan skylla på mn egen stora enfald för att jag inte kunde ta till mig Istos föreläsning. Jag kan inte skylla på åldern nu. Andra som är av liknande årgång, har redan berättat att det fungerade hur bra som helst!
Med facit i hand skulle jag göra på ett annat sätt om det skulle vara mig förunnat att någongång i framtiden få uppleva en liknande situation på nytt..
Personligen föredrar jag nog en riktig Real Life -föreläsning, trots två timmars bilfärd till Åbo!
MEN det betyder inte att en föreläsning i SL inte skulle vara bra - det är säkert något även dabbar som jag kanske kunde bli vana vid...
Kan någon ge råd?
- Hur skulle man ha kunnat sätta sig utan att bli sittande med ryggen mot?
- Är dedär vita pelarna eller bänkarna någotslags magiska dörrar till förflyttningar?
- Kan man "högerklicka" på en Mac som har bara en klicktangent? Jag har försökt på olika sätt och t.o.m. tittat på Macs undervisningsvideo på Youtube (!!), men det har inte lyckats för mig att "högerklicka" i SL. Tur att jag fick en mus installerad före föreläsningen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Det finns flera sätt att högerklicka på en Mac:
SvaraRadera1. använd ctrl-tangenten som ersättare för höger musknapp (håll ctrl-knappen nedtryckt medan du klickar på den vanliga musknappen)
2. skaffa dig en mus som har en höger musknapp (om du har en Mac med USB-port kan du köpa egentligen vilken USB-mus som helst och den borde fungera i din Mac direkt då du kopplar den till datorn utan några tilläggsprogram; alla Macar sedan 1999 har USB).
Det är alltid roligt att träffa andra Mac-användare. :)
Tack, Ben för informationen. Jag fick som sagt en mus med både vänster- och högerknapp installerad till föreläsningen. Det fungerade hur bra som helst. Mac'en är ännu ny för mig, så jag har inte hunnit bli kaveri med den än... har många gånger ledsamt efter en vanlig PC-tangentur (bl.a. insert, home, end). Men så många lovordar Mac så kanske jag också någon dag lyckas...
SvaraRadera