Veckoartikeln och våra bloggar

Jag har läst veckoartikeln varje dag sedan vår närstudieträff i Åbo. Likaså har jag läst alla andras bloggar varje dag.
Vad kan man, vad ska man säga om dem?
Det har stått helt stilla i mitt lilla huvud!

Vi ska ju inte skriva en recension av artikeln, utan kommentera den och berätta vad vi tycker om texten, antar jag.

Artikeln beskriver grundligt fenomenet blogg. Den är bra, därför att där finns allt, trots att endel saker nu redan känns bekanta även för mig. Jag tittade på alla länkarna som Fichter hade med som exempel. Jag kunde inte hjälpa att hela tiden ha vårt lilla kommunbibliotek i tankarna... Själv tyckte jag mest om några klara, rediga och informativa sidor, som bl.a. LISNews, Waterboro Public Library och Library news. Även vårt lilla kommunbibliotek kunde gott och väl kunna anamma några idéer från dedär sidorna och tillämpa dem här i vår kommun.
Att blogga i arbetet kräver stort ansvar. Det krävs att någon hela tiden håller koll på bloggen, att den uppdateras regelbundet och att bloggen är saklig och informativ. Man ska inte underskatta sina läsare och erbjuda dem undermåligt material. Inget onödigt "höpönlöpön", sådant tar snabbt kål på intresset. Därför borde den som bloggar, speciellt i arbetet ,och har en mission, faktiskt ha stort intresse och stor insikt i ämnet.

Allt intresserar inte alla. Olika sätt och stilar att skriva på smakar inte heller alla. Endel tycker kanske om att läsa långa personliga svador, andra föredrar korta, koncisa kommentarer eller idéer.

Också bland våra bloggar finns det av alla de slag. Endel började med att recensera veckoartikeln, andra utreder för djupare tankar och insikter. En tredje delar med sig av nya upptäckter och en fjärde berättar om personliga upplevelser och känslor. Var och en har sin stil och kanske söker ett bekvämt sätt att uttrycka sig på. Speciellt för dem bland oss som inte har erfarenhet av att blogga kan det ta sin tid att finna rätt "språk".
Som bloggläsare har jag funnit några kurskamraters bloggar som jag med stort intresse tar del av, andra läser jag kanske bara kvickt igenom.